Den ärliga falskspelaren

Då har valrörelsen satt igång. En del satsar på vinst andra på att försöka hålla sig kvar. I virrvarret av halva meningar i debatter med kort sändningstid eller ständiga reklamavbrott försöker ett parti att välja hål för att komma in. Och hål finns det. Det som varit ska skärskådas och och framtiden bäddas ren i fina budskap och löften.
Göran Hägglund, partiledare för KD har ett beundransvärt lugn med tanke på opinionssiffrorna. Och naturligtvis rivstartar han med att utlova sänkt pensionärsskatt – när utrymme ges.
Jag vet inte om han chansar eller tror att av de 1,5 – 2 miljoner pensionärsmänniskor vi har i Sverige så finns det tillräckligt många som är lomhörda nog eller ser så dåligt att de missar just det där – “när utrymme ges”, och därför kommer att vräka röstsedlar på Krist Demokraterna?
När utrymmet väl har infunnit sig är det fullt möjligt att 900 000 äldre sedan länge har seglat vidare.  Möjligen kan de rösta i solidaritet med gamlingar i vardande. För den äldre delen av befolkningen blir inte färre.

Jag begriper att i ett demokratiskt samhälle så måste frågor diskuteras och beredas. Kompromisser är ett nödvändigt element för att nå fram. Men när det i grunden inte finns någon vilja att klargöra ståndpunkt tydligt och klart så förstår jag inte hur partier tror sig kunna vinna väljare. Det finns inget hjärta och det mesta förefaller vara ett rävspel.
“När utrymme ges” låg, när jag hörde det på radio inbäddat som en bisats. Om Hägglund tycker att pensionärsskatten ska sänkas vore det väl bra om han stod upp för det och sa; att får Krist Demokraterna mandat nog så ska vi självklart arbeta hårt för att skapa utrymme för att Sveriges pensionärer skall få det bättre. Behåll gärna livremmen på men knäpp av hängslena!

För en vecka sedan skriver fyra allians syskon på Aftonbladet Debatt. Rubriken lyder: Gör valet 2010 mer begripligt. De uppmärksammar att valinformationen och dess budskap är för svårläst och krånglig.
Om vår demokrati ska fungera så måste nyheter och valinformation finnas för alla. Vi har människor med dyslexi och andra funktionshinder som har svårt att ta del av utbudet men också människor med modersmål annat än Svenskan. Jag sympatiserar med artikelförfattarna men tycker gott att de självkritiskt kunde nämna förtydligandet av tanken när det gäller de politiska sakfrågorna. Vad spelar det för roll om språket är begripligt och lättförståeligt om innehållet är dunkelt, otydligt och kanske?
Vad tror de politiska partierna på egentligen? Stadsminister Fredrik slår sig för bröstet och skriver att för tredje året i rad sänks skatterna och det kommer bli mer pengar över i plånboken.
Här lämnas det uttrymme – för konsumtion. Och det är ju det som håller hjulen snurrande. Skulle vi sluta köpa så går allt i stöpet, det inte bara sägs rent ut utan är i det närmaste en vädjan från politiker. Är det något vi måste solidarisera oss kring så är det köpandan. Därför skall vi nog inte räkna med några större pensionsskattesänkningar. Tyvärr tror jag inte heller på utrymmesökningar för vård, kultur och utbildning som gör skillnad.
Dessa för människan och samhället så basala livs sektorer har för politiker alltför mycket med omtanke, kunskap och humanitet att göra. Ja, även jag har motvilligt smittats av föraktet.
Vård, kultur och utbildning är grundvalen för ett civiliserat samhälle som hela tiden borde söker skapa mänsklig och moralisk grund att stå på inför framtiden och de nya svårigheter som vi vet att livet kommer att bjuda oss på.
Men när det sätts priser och krävs avkastning på det som är grunden för livet då har vi nått den slutgiltiga devalveringen.

Mitt namn är magnus Roosmann. Välkommen att läsa min Blogg. Nu går jag till första mötet med Mats Ek och övriga ensemblen i “Körsbärsträdgården”. Det var länge sedan jag sett så ifram emot ett nytt arbete. det här kommer att bli mycket spännande.